jag talar ut

Idag har jag upplevt en nära döden upplevelse.
Blev att cykla till träningen, kom dit, hoppade lite och sådant. Real fun måste jag säga. Men sedan kom det till den tiden, då jag skulle försöka mig på att göra något helt själv för en gångs skull. Tanken är lite skrämmande att göra något på egen hand. Men jag har ju faktiskt klarat det förut, så jag tänkte, ja vafan, varför inte igen? Jag kom på något sött jag skulle skriva på min begravning om något skulle gå fel, och sedan sprang jag! (Okej, det med begravningen var kanske lite onödigt att tänka på precis innan jag skulle göra det), men det var det enda jag kunde tänka på just då. Och ja, tur var väl kanske det, för bra gick det inte.  Och ont har jag också, och jag känner mig ganska halvdöd just nu. Så det försökte jag inte mer under den träningen. Jag kan ju säga att mina händer bara skakade. Så jag dansade lite resten av lektionen istället. Bättre det.

Efter träningen cyklade jag ner till maxi, där martina och pappa var. Gick/åkte med dem hem. Jag satt på cykeln med benen på ramen och martina gick och puttade på mig hela vägen hem. Haha erkänn, låter det inte hur gott som helst. Bara sitta och styra, slippa att gå eller trampa. Jag ska nog gå ut och gå med dem oftare tror jag =). När jag kom hem så skrev jag lite på vårat manus, som jag tillmestadel gjort själv faktiskt. Men det tar jag på mig, vi hade nog aldrig fått det klart annars. Även jag kan ta ansvar för skolan, vilket är ganska behövligt  :)

Men tur är så är det bara 5 veckor kvar av denna terminen. Och massa ska vi hinna med innan vi tar lov, lite mysigt faktiskt. Allt har ju trots allt med ljus och jul att göra. Nä, nu ska jag dra mig, skriva lite till på manuset, sedan kliva in i duschen och sen blir det att sussa! Godnatt!



Kommentarer
Martina

Måste du vara så söt??

2008-11-17 @ 22:35:08
URL: http://tinadensuperfina.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0