som bästa vänner som har tagit det till nästa level, där vi bara hoppades men fick se vad som hände

Klockan åtta, sharp(!) befann jag mig på nickabacken, ingen där. 16 minuter senare traskade den sista personen in, Julia vill säga och vi satte igång med att åka på våra tefat! Vi fann backar ingen annan åkt förut och flög över guppen. Vita som snögubbar blev vi. Fast vi kom sedan på att vi troligtvis hade överskattat nicklabackens pulka backe. Den var inte lika rolig som en den gång varit.  Kanske har vi växt ifrån det, fast vi ska nog göra ett till försök då det är mer snö, i en annan backe med fler åkredskap :D

En timme senare ungefär drog jag mig hemåt med musik i öronen och snön föll fortfarande. Åh, jag har helt ändrat uppfattning om det där med snö. Helt underbart att gå sådär på kvällen och bara höra snön krossas under tossarna. Bara känna julstämningen ute i byn med lampor och julgranar överallt. Jag tror jag gillar julen ändå.

nu ska jag dricka upp mitt te, sedan krypa ner i min varma säng med en film.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0