Vilken förmiddag det blev idag. Verkar inte som att någon riktigt hade sin dag idag, fast jag har inte så mycket att klaga på förvisso. Iallfall, vi tänkte vara lite lata och ta bussen till skolan idag (okej, väldigt lata) från stationen. Det började med att vår buss, nummer 3, aldrig kom. Vi var säkra på att buss nummer 7, som var på väg mot universitetet skulle ta oss till skolan. 2 minuter senare märker vi att bussen rör sig mot fel håll. Lagom glada hoppade vi av längst bort (!!!) i stan. På torget. Kändes sådär roligt att få gå dubbelt så långt när meningen var att vi skulle få det lite lyxigt idag och slippa gå. Så bra gick det.  Vår idrottslärare blev också lite lagom glad och sa "vi pratar sen", som vanligtvis inte brukar vara ett bra tecken.

Världens jobbigaste idrott idag. Jag själv höll i uthållningen och slapp vara med på det. De såg ut att vara den mest ansträngade aktiviteten av de alla. Fint att se tjejerna jobba för fulla muggar. Jerry drog lite på smilegroparna han också tillslut och hade droppat tanken på får försening. Frid  och fröjd försvann vi ur idrottshallen.

Lite fisk till lunch gjorde våra magar glada. Nu har vi svenska och jag ska ge mig fan på att få klart häftet nu. Med en närmare eftertanke kommer det inte att hända, med tanke på mina bordskamrater. Vid fyra tänkte jag och julia springa ner till vårdcentralen och ta spruta och förhoppningsvis gå ur huset framlänges. Gärna kunna prata också. Oj, nu blev jag nog lite för hård.