you got to hold on me

Vanligtvis brukar jag tycka att det är roligt att det är fredag, fast idag är det en sådan dag där jag gärna hade skippat denna världelösa fredag, minst sagt. Och jag vet att amanda håller med till fullo. höhö.
Det har iallfall varit en bra skoldag, om man kan se det så. På hantverksorienteringen skrev jag mest på arbetet och kom faktiskt förvånadsvärt långt på de, snart klar med andra ord. Fint det. Frukost idag igen, gott. Sedan arbetade vi lite till och efter det fick vi thailändska kalkonbiffar, äggnudlar och sötsur sås till lunch idag. Gott, mycket gott. Ungefär där vid lunchtid började vår dagliga göra-bort-oss-fas. Alltid är det någon. Idag började det med att vi satt och åt, som vi alltid gör på lunchen, sedan började vi prata om att vi inte tyckte om snaggade killar i vår ålder. Detta ämnet samtalar vi ganska högt om, plötsligt blir någon av oss ganska tyst och tittar åt sidan. Självklart sitter de en snaggad kille precis brevid oss som troligtvis hörde hela vårt samtal. Det enda han inte kunde ta åt sig av vad de där med jämnåriga. Han var säkert ett par år äldre än oss. Det var inte det enda som hände på luchen. En liten hjälplös stackare trillade dessutom i matsalen, uppe vid trapporna där man lämnar maten. Inte nog med att han trillar på platsen där alla har uppsikt över en, folket börjar dessutom klappa händerna. Stackars lilla grabb, troligtvis en 1a också. Honom tyckte jag synd om kan jag säga, även om jag inte kunde låta bli att dra på smilebanden.

Efter den lyckade lunchen spenderade vi vår materialkunskap inne i salongen. Uppdraget var att pröva så många lanzaprodukter som möjligt, trodde emelie. Vad vi egentligen skulle göra var att pröva några utvalda som vi trodde passade vårt hår. Så vi stylade varandra lite, jag och lisa hade stora problem, ibland. Ibland gick det bra. Like always med andra ord. När vi slutade gick jag och amanda bort till hemmakväll för att köpa vår sista måltid. Godis. Vi har nämligen bestämt, eller jag har, att jag ska ruttna hemma ikväll framför one tree hill med min feta godispåse. Jag dör lite i själen faktiskt, men jag tänker hela tiden på hur dåligt lisa och julia kommer att må imorgon, då ler jag lite inombords :)

Tågresan hem var bara väldigt omogen. Haha.
slementin och kirkus, bland annat.  Och vi alla vet, att det är faktiskt mänskligt att glömma. Visste ni inte det så vet ni det nu helt enkelt. Det ÄR mänskligt. Sista fina kommentaren jag fick innan vi alla särade på oss och gick skilda vägar var "du är väldigt kiss" eller något åt det hållet. Jag trampade bort mot parkeingen som ligger ca 10 meter ifrån där jag stod. Slängde upp cykeln på bilen och gick vidare mot Guldfynd med syrran. Fick mystiska sms från danne, köpte vad vi skulle, begav oss hemåt och nu har jag påbörjat min dö-fas.

shit, detta blev långt. måste avrunda där, slänger lite mera inlägg senare mot kvällningen. För de är nog vad som kommer att roa mig de närmsta hundra timmarna. puss


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0