Vila i frid.

Jag var nyss inne på Saras bilddabok eftersom jag såg att hon hade lagt in en bild. Under bilden står det r.i.p Peter Goverde. Efter några få sekunder slog tanken mig att det var Peter, Peter som i min gamla tennis tränare, Peter som jag, när jag var mindre, tyckte hade rolig dialekt. Människan som jag kunde bli galen på som lät oss springa hur länge som helst och som lät oss plocka upp miljoner tennisbollar när vi var som tröttast. Han var också den människan man kunde dra dumma skämt för och han skrattade ändå. Han som peppade oss inför tävlingarna och som utlämnade medaljerna och klappade en på axeln och sa: Bra jobbat!

Ja, egentligen vill jag inte skriva någon lång utdragen text. För jag minns ändå inte så mycket av honom. Jag ville mest bara säga att han var en härlig människa, utan och innan. Vila i frid.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0