Skön promenad med johanna i vinterkylans ganska milda minusgrader. Trots mina raggsockar frös tårna och känseln är borta. På vägen träffade vi på en gammal klasskompis. Vi blev förvånade och innan jag visste vem det var gav jag en arg predikan om varför alla hundar skulle vara ute samtidigt som vi. Sedan upptäckte vi att det var Simon med hans hund och den nye valpen. Vi bytte några ord och sedan fortsatte vi vidare.

Nu är jag hemma igen och tänkte införskaffa mig rostade majskorn. Känner att det kan bli mitt fredagsgodis att äta på naturkunskapen imorgon. Kan bli hårt, man vet aldrig med freppa!

Dagens miss var att jag missade den gulliga sidan av min pappa. Han hade kört ner till stationen vid fem tiden för att hämta mig, i hopp om att jag tog fem tåget när han skulle köra hem från möckeln. Där satt han och väntade på mig och klockan tio över fem klev han in genom dörren och såg ganska förvånad ut över att se mig. Konstig nog fick jag lite dåligt samvete över att han suttit i bilen i 20 minuter för att vänta på mig, när det tar 10 minuter för mig att gå hem. Ibland är han världens bästa pappa och min enda!