Okej, nu har gud gått för långt med att slänga ner snö till oss. Kan hända att Sveriges alla fyraåriga snö-älskare har bett för mycket till gud och bara lyssnat på dem. Något lurt är det, för detta är oacceptabelt. Långt inom mig kan jag tycka det är mysigt att sitta inne i köket med en kopp varm choklad i handen, men det är något jag vanligtvis håller för mig själv. Jag vill inte att gud ska tro att jag vill ha mer snö. Han läste nog mitt inlägg om sommarskorna och beslöt sig för att straffa mig för detta önsketänkande. Det vankas sol imorgon klockan 1 enligt tv4s väderleksrapport.

Idag fick jag skjuts till stationen, för jag hade troligtvis sjunkit ner i snön och aldrig kommit till min slut destination. Tåget var 2 minuter försenat, vilket var mindre än min hjärna hade ställt in sig på. Började dagen med matte. Idag visste jag inte riktigt var jag hade mig själv och insåg att jag den sista halvtimmen mest satt och kladdade. Lunchen var god och med nya tag gjorde vi oss redo för engelska och den muntliga redovisningen. De gick, med nöd och näppe, bra och vi fick lyssna på en hel del musik.

Tre tåget tog oss hem idag och jag myste med alexandra och julia. Traskade hem i snön och fick sick-sacka över vägen med jämna mellanrum eftersom de tydligen bara kunde skotta 10 meter på högersidan av trottoaren. 10 meter var lämnat och då fick jag gå över till vänster sidan där 10 meter var skottat. Så höll jag på hela vägen hem och kände mig som en jakt hund i hopp om ett byte, eller något.

Nu börjar ögonen dra ihop sig till kinesögonen som gömmer sig där bakom. Jag passar på att be om ursäkt för ett ganska löjligt och omoget inlägg. Det funkar inte att vara seriös ibland, punkt. chillivippen!


lite snö