I opened my eyes last night and saw you in the low light

Efter att ha klippt till Johanna lite promenerade vi i nysnön ner till stationen och mötte upp våra motståndare. Det blev en hel del ståhej innan vi fått tag på våra biljetter och tills tåget kom. Vi blev inte alls förvånde över att tåget var 20 minuter försenat. Det är sådant man får vänja sig vid när man pendlar. När vi var framme i osby the city, letade vi upp hallen och tog på de tjusiga bowlingskorna. Upptäckte att mina fötter måste ha krympt då 35orna var de enda paret som passade, märkligt. Som barn på nytt. Vi körde igång tävlingen på liv och död, slutade mer åt det oseriösa hållet då vi blev olydiga och gjorde det mesta med banorna. Vi lyckades med tittis hjälp få snubben som jobbade där att switcha över till discobowling en helt vanlig tisdag. Det lyckades tjejen bra med och vi fick både belysning och musik på hackig skiva. För samma pris dessutom! Som det förmodligen alltid låter så kan vi nog låta bilderna tala för sig själva. Bilderna som för övrigt kommer när jag hittar något att överföra dem med, det stora problemet återkommer så att säga.

När vi bowlat vår timme, var slut i tummarna och fått den där underbara stanken från skorna så tackade vi för oss. Gick istället en osby-by-night runda och letade efter ett ställe att få i oss något ätbart i magen. Tillslut hamnade vi på Osbys pizzera, originellt. Jag åt min 1/4 och lämnade resten av den väldigt mustiga pizzan. Letade upp stationen, var där vid halv, tåget kom 11 minuter över 9. Också sådär roligt på något vänster. Resan hem blev något att diskutera. Vi försökte utan biljett, slutade med att jag tog fram plånboken. Minst sagt konstiga händelser på tåget.

Jag och martina tog oss en tur till nicklabacken för att leka av oss lite med molle. Vilket slutade med att jag omedvetet knäpper upp kopplet och han kutar iväg till en fet rottweiler och en annan hund. Lagom pinsamt. Vi gick hem i skam och nu har jag krupit ner i soffan i hopp om att finna lite värme. Det går framåt, särskilt med en kopp te i handen.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0