januari - mars

Januari.

2009. Detta år inleddes tillsammans med gamla goda vänner i en lägenhet i centrala Älmhult. Egentligen befann vi oss på torget vid årsskiftet. Jag hade ett nyårslöfte som jag själv aldrig trodde skulle brytas, men med tiden gick det inte att undgå. Jag invigde även detta år med en års-inventering på Willys för att fortsätta samla in pengar till vår språkresa. I samma veva var jag fast i one tree hill igen. Det är något man aldrig kommer att komma ifrån. Skulle kunna jämföras som Karlssons klister. Har man väl satt på de, då sitter det. Som en drog.

 

Jag tappade för första gången min röst på riktigt. En vecka gick jag runt i skolan och lät som en pedofil i väntan på att det skulle reda till sig där inne. Det gav inte med sig på ett tag, jag fick leva med att prata som om jag vore i målbrottet. Jag levde vidare mitt liv trots denna drastiska sjukdom som svept över mig. En fika med lisa och jag trivdes som fisken i vattnet.

 

Intrigerna bland tjejerna i klassen startade. När jag tänker tillbaka på den tiden, så kan jag med all ärlighet säga att jag inte har en endaste aning om vad som startade det. Jag vet bara att jag befann mig någonstans där mitt emellan.

 

Informationskvällen på John Bauer gjorde ett val åt mig. Jag skulle in, vad det än krävdes. Om det är möjligt att vara kär i en skola, kan jag garantera att jag blev det då. Jag gav mig fan på att det var den skolan jag skulle tillbringa de tre kommande åren. Jag sökte in och höll tummarna.

 

Den 27e januari spikade vi datumet för spanien resan och min resfeber började nästan smyga sig på redan då, trots alla månader där emellan. Mot slutet av månaden ställde vi till med festligheter som tjejkväll både hos johanna och evelina. Sena kvällar, många skratt, en del tårar och en hel del spel. I samband med ladiesnight så började vi även besöka näset för grilling. Redan i januari, kan tyckas tidigt. Det var det nog också, alldeles för tidigt. Just då lät det som en bra idé.

 

Sista dagen i januari tillbringade jag tillsammans med adam och hans familj i växjö. Vi befann oss sittande i konserthuset tillsammans med många andra Magnus Betnér-fans och skrattade i kör. När vi nästintill hade skrattat oss hesa av alla otroligt råa, grymma skämt åkte vi vidare till aktivitetshuset för att fira Adrian och Martin. Det var också det sista jag gjorde i januari.

Februari

Vad jag kunde dra för slutsatser utifrån min blogg så blev jag alltså påtvingad att installera spotify, utan att ens veta vad det egentligen var för något. Det visade sig vara min dators minnes-räddare och även min egen hjälte.

 

Vårt första nationella trädde fram och det i svenska. Jag förstod nu att det skulle bli en tuff termin, men det skulle vara värt varje sekund av det. Det blev plötsligt väldigt mycket att ta i tur med vad gällande skolan, men Erik’s låt hurtful tog mig igenom dagarna både på skolfronten och alla andra fronter.

 

Lokalfest i ormakulla höll stämningen i liv. Jag sällskapade med nytt, ganska främmande folk hela kvällen. Det blev sportlov då det hölls en till lokalfest (ovanligt många för att vara samma månad här i älmhult). Jag och Evelina dansade oss genom hela kvällen tills värken i fötterna stred oss över huvudet. När vi ändå talar om tjejerna så bestämde vi oss för att hyra bubbel/ångbastu på ikea med alla tjejer som resulterade i tre, jag titti och evelina. Lyckat och mysigt! För att fortfarande tala om denna lilla varelse så var det även första gången vi två bestämde oss för att träffa daniel och robin. Första gången i länshult blir en dag att minnas. Biljard, pingis, fotboll. Det förblev en början på en rätt så jävla bra vänskap.

 

The fray – you found me var en låt som även den förgyllde mina dåliga dagar, gjorde även mina bra dagar bättre. En runda till ängelholm tillsammans med världens, troligtvis, bästa lag var en upplevelse. Avslutade kapitlet med balders och pulsedriver.

 

10 januari är och förblev den sämsta dagen på hela året. Av många anledningar. Jag stirrade en hel dag ut mot järnvägen och tårarna föll som floder ner för kinderna. Det jag önskade mig mest i hela världen förstördes av bara ett endaste samtal. Ett samtal jag inte skulle orka en gång till. Varje dag vill jag ta komma tillbaka till den tiden då samtalet aldrig existerat.

Mars

Jag kämpade vidare med att hålla tårarna inne. Fick en rå kommentar av pappa angående mitt utvecklingssamtal. Mamma – ” - Vad sa läraren om kristin nu då?” Pappa- ”-Hon sa att om de inte hade kunnat lära henne något förut, så kommer de nog inte kunna göra det nu heller. Varför försöka nu när det bara är några månader kvar?”.

 

Fredagen den 13 blev min otursdag då jag försov mig till nationella provet och blev anklagad för att se ut som ett spöke. Istället fick jag leva på att jag hade sett årets första nyckelpiga och geting. Våren började med andra ord krypa fram , sakta men säkert. Solen hittade också fram till verkligheten, ett större tecken på blomstring!

 

18årsfest i aktivitetshuset och min första köpta gb-glass. Att min pappa fyllde år och att jag fick mitt preliminära intagningsbesked gjorde mig överlycklig!



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0