Idag har jag mött rädlsa på en helt annan nivå än vad någonsin skådats. Okej, förutom den gången när jag kollat på paranormal activity och pappa skrämde mig. En annan nivå as i said. Det kommer jag till senare. Min dag började bra. Jag vaknade av att jag knappt visste var jag befann mig eller vad jag hette. Kollade på klockan och det första jag kom att tänka på var "ÅH NEJ, smset." Klockan var då tio i 6 så jag glömde snabbt det och somnade om. Vaknade med en bättre start, jag låg i min säng och mitt namn var kristin. Gick ut och la mig lite på altanen för att läsa lite chic men gick in ganska så fort igen. Det var aningen varmt för att ligga där. Vid 12 åkte jag och pappa till min farbror för att gå på maskjakt. En timme senare hade pappa rotat runt på alla tänkbara maskställen på hela trädgården och allt vi åkte där ifrån med var ca 15 maskar. Mysigt.

När jag kom hem cyklade jag i 110 till hartmans. Träffade Victoria och sedan kom födelsedagsbarnet och carolina. En otroligt mysig fika och ett stort stort grattis till fina julia! Som åker till Frankrike imorgon, buhuuu. Vi pratade och gnäbbade i en och en halv timme innan vi gick skilda vägar, jag iallfall. Jag cyklade hem och vid 5 åkte jag mamma och pappa ner till sjön för att utnyttja våra daggisar. He. Sju abborrar är rätt najzz. Vad som inte känns lika bra att erkänna var att jag inte fick upp EN ENDA! Jag skäms. Jag hade världens största fisk på kroken (Skojar inte!!) så hela jag höll på att fara ner i sjön, but i lost it. Jag tvingade till och med mamma och pappa att ge mig deras fiskespön så att jag också skulle få lite fisk. Fick till och med den sista masken, men de gick inte heller. Jag vägrade åka hem förrän jag fått nått på kroken tills vi en halvtimme senare upptäckte att även den sista masken på kroken var försvunnen. Först då kunde jag packa ihop och bege mig hem.

Vi åt lite och sådär och vid halv tio bestämde jag mig för en joggingtur i spåret. Här kommer vi till min rädsla. Jag tog molle med mig så att han också skulle få röra lite på påkarna. Han verkade inte så sugen på det där med att jogga och hittade något bakom oss som var mer intressant. Tills hans svans flög under magen på honom och han hade lagt upp benen på ryggen för att springa för glatta livet. Då tänkte jag att det var nått fel. Bilder som mördare med kikare, sjuka våldtäcksmän som spionerar på hjälplösa förstagångsjoggare, någon galen hundtjej eller en stor fet älg kom upp i mitt huvud. Alternativen var få, men väldigt realistiska. Så även jag slängde upp benen och sprang som en galen idiot. Kunde inte förmå mig själv att ens kolla bakom mig trots att molle gjorde det. Jag var beredd på att bli uppäten eller vad de skulle kräva av mig. Sprang nästan vilse innan jag kommit ut på vägen. Tror inte jag kommer att besöka det där spåret på ett tag, for sure. Nu måste jag duscha, för vem luktar gott efter en sådan här färd?


love!