Det känns fortfarande sjukt att Martina har tagit studenten. Insane. Jag själv har två år kvar. Har iallafa haft en trevlig kväll med hela släkten, nu har Martina lämnat mig för speak och även de små pojkarna har övergivit mig för att kolla på rödluvan. Roligt sällskap jag måste vara, ehe. God mat, god efterrätt och gott kaffe med tårta. Rätt nöjd med vad jag fått i mig ändå, plus att vi har mat över för ett helt år. Ikväll skulle vi egenligen setts hos Lisa, men klockan den har inte stannat av och det börjar bli sent. Tror jag överväger att sova. Så snart alla fäste har dragit sig hemåt, vilket kan ta tid. Hm.