Vad finns det att säga egentligen? Det är torsdag, klockan är 16.53 och jag sitter ensam hemma i ett mörkt hus. Måste erkänna att det faktiskt är ganska skönt. Ingen som tjatar på mig om mina måsten, även om jag faktiskt hade behövt någon som säger åt mig att städa mitt rum. Den personen som sköter det kommer dock inte hem förrän 9, så några timmar till utan tjat. Lyckades manipulera vår engelska lärare till att kolla på film idag, lyckades rätt så jäkla fint med det. Lektionen slutade i tårar innan vi åkte hemåt.

En dag kvar nu, sedan är det hej då skolan och hej då försenade tåg i 4 veckor + över hela jullovet! Hur fint? Hälsar praktiken och Qompaniet välkommen istället, också fruktansvärt fint. Just nu står inte något av det på schemat, för nu är det en promenad med Johanna ute i kylan och blåsten. Vad gör det, för en fin kompis är alltid en fin kompis.

Hoppas ni fryser lika mycket som jag gör.