Måste försöka se något positivt i mitt liv just nu..

SÅ här kommer det positiva. Fa-an vad skönt att komma till skolan och få veta att jag fick mvg på matte b provet. Och att jag var den enda av över 50 elever som nailade mvg-uppgifterna. Känner att jag måste få säga detta med tanke på att jag var inställd på ett g.

Okej över till mitt livs jobbigaste 2½ timmarna i mitt liv. För vet ni? Jag har nämligen varit ute i 2½ timme i ösregn, snöregn, blåst och kyla. I 2 och en halv fucking timme. I sura gummistövlar och regnjacka. Vad fan tänkte jag på? Eller nej, vad fan tänkte min pappa på när han sa att det skulle räcka? Inte ens vantar fick jag på mig. Mina fingrar som brukade vara mjuka när man tryckte på dem, nu är de svullna och hårda som sten. Ser ut som prinskorvar, hårda. Jag skulle nog inte få på mig någon av mina ringar som de ser ut nu, och ont gör det! Mina fötter frös till is redan efter en kvart och då återstod bara 2 timmar och 15 minuter. Jag ville bara dö. Molle verkade ändå hyfsat nöjd och glad. Jag var tvungen att fälla några tårar för att jag tyckte synd om mig själv.

Nu har jag dragit på mig en långärmad tröja och en kofta på det, ett par leggings och mjukisbyxor, strumpor, raggsockar och mina mjukistofflor. Har tänt ljus i hela rummet och sitter med datorn i knät. Ligger under två filtar och ett täcke. Har varit hemma i en halvtimme nu och fortfarande skakar jag.

Välkommen frossa och hej sjuksängen.
Vanligtvis får man inte tycka synd om sig själv, men fan. Just nu är det synd om mig!


Hata vinter!