reach out, i'll be there

Nästan inte värt att sitta på älmekulla i tre timmar. Det enda som gjorde det värt var bra sällskap och hamburgarna man fick äta. Nu är jag, om möjligt, mer förkyld än förut och ska krypa ner i sängen och glo på en film nu hade jag tänkt. Gräset hade tydligen klippt sig självt när jag var iväg, så det behöver jag inte oroa mig för. Najs. 

Sovmorgon imorgon. Har inte haft det på hundra år, så det kommer ganska lägligt minsann. 



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0