Jag glömde ju nämna en sak i förra inlägget. Jag har cyklat den längsta sträckan någonsin i mitt liv, vad jag kan minnas. 7 km, och med en Evelina där bak, i skogen, i mörkret, med ytterst lite översyn på vägen, klockan halv 11 på kvällen.  Det är riktigt starkt jobbat av mig måste jag säga. Inte alltid jag gör något sådant i mitt liv. En naturupplevelse enligen Gustav, men det enda vi såg var mörker och enstaka träd. Aldrig mer iallfall.

Nu ska jag hem till evelina och hämta min kvarlagda (kan man säga så?), och sedan iväg! Vi hörs senare :) kiss&hug!