but you're just a line in a song

Jag tror jag har hamnat i en ond (sen) cirkel. Det har blivit en vana med sena hemkomster, att gå och lägga sig sent, också en vana att vakna sent. Detta kommer inte att hålla länge till, särskilt inte när skolan börjar.

Igår var en kväll att minnas! Den innehöll lite av det mesta skulle jag vilja säga. Efter att ha stått i, vad som kändes, flera timmar i duschen var jag fräsch på nytt efter gårdagen. Jag halkade ner till klöxult, mötte daniel och vi halkade vidare till Rasmus. Där satt även robin bänkad i soffan med sitt dataspel, asocial var ett ord som försökte användas flitigt. Vi spelade en meningslös runda monopol i ett mörkt rum med tända ljus, bara för att bryta isen. Pappa kom sedan och hämtade upp oss, vi kände för ett besök i länshult även denna helgen. Det var där det spårade ur. Det börjar bli en vana även det, galna kvällar hos Robin. Vi började att köra en omgång buzz, brukar bli en tradition. En omgång som gick mindre bra, Rasmus begärde ha revange. Vi spelade en runda till och genipokalen tillhörde den rätta.

Vid den här tiden hade robin och rasmus knäckt sina första öl. Efter några timmar övergick det normala öldrickandet till shottar och tidtagning. En ganska dum idé, men dem såg det som uppvärmning inför österrike. Det gav oss nyktra en rejäl underhållning, på en hög nivå. Vi fick höra långa berättelser utan någon riktig höjdpunkt ochRobin tog fram det busiga barnet inom sig. Hög musik strömmade och väckte troligt vis de få personerna som fanns i närheten. Sedan gick det bara utför. Vid 3 tiden kom våran skjuts hem i form av en claes och vi lämnade de mindra nyktra personerna bakom oss och åkte hem. Halv 5 avslutade jag min dag och sov som en stock.

Idag var jag mindre sugen på att kliva ur sängen, men gjorde ett tappert försök som resulterade i att jag somnade i soffan. Vid halv 12 begav jag och pappa oss ut för att övningsköra lite och jag parkerade jämte en bil, utan att repa lacken. Nu tänkte jag laga en delikat måltid till mig själv, korv och potatismos will do, just fine.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0