Jag har aldrig blivit så skrämd i hela mitt liv som jag blev idag. I min egna hall. Kan ju försöka återberätta det hela, kanske försöka få det till att låta trovärdigt, kanske en smula roligt/frustrerande/argt/kul/skithemskt.

Okej, vi tar det från början. Jag gav mig fan på att jag skulle se hela filmen Paranormal Activity. Oavsett hur skrämd jag blev igår så skulle jag titta på slutet. I vilket fall så gjorde jag och martina det när jag kommit hem klockan 8 från skolan. Vi såg klart hela, med ljuset i taket tänt. Efter det gick vi in till pappa i vardagsrummet och började diskutera allt med spöken och demoner. Igen. Som ni kanske tidigare har läst (long time ago) försökte jag få pappa till att börja tro på sådant. Icke! Nu försökte jag igen, utan succé. Efter att vi diskuterat detta ämne i cirka en kvart, tänkte jag bege mig till mitt rum för att hämta datorn. Naturligtvis vågar jag inte gå de 10 metrarna till mitt rum på egen hand. Därför ber jag pappa, av tillit, att följa med mig. Eftersom min pappa är så snäll (ehh, stor och stark), så följer han med mig. En tillit han troligtvis aldrig kommer att få tillbaka. Ett dumt beslut av mig. Min rumsdörr är nämligen stängd, jag ber pappa öppna den. Innan jag visste ordet av något annat hade jag andan i halsen, sprang till andra sidan hallen, satt ihopkurad på golvet och tårarna bara rann ner från mina kinder. Inom loppet av 2 sekunder. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Grät gjorde jag visserligen redan och skratta kunde jag inte heller låta bli. Det fick bli en kombination. För er som inte förstått hela händelseloppet, så är det alltså som såhär att när pappa rycker i handtaget för att få upp dörren, låtsas han att det är något som han blir skrämd av och hoppar till. Detta ser alltså väldigt verkligt ut och eftersom jag precis kollat på världens läskigaste film visste jag inte riktigt hur jag skulle reagera. Det slutade som sagt var att jag satt på golvet och grät. Länge.


här ser ni, en superkitty som gråtit i en evighet och skrattat lite. Jag fick iallafall tag i min dator, men ingen laddare. Så stor nytta hade jag av den. En rätt så jävla onödig händelse, just på grund av att jag ville ha min dator. Vilka slutsatser kan vi dra av detta? Aldrig mera paranormal och aldrig mera skräckfilm.

nu ska jag gå och gråta och tycka synd om mig själv. Ogilla min pappa ännu mera! Smider lite onda planer inför mina bus inatt.