I guess we never really moved on

Sökt jobb, tagit fult passfoto och ätit ahlgrens chokladbilar är vad jag har åstadkommit sedan jag traskade igenom dörren. En hel del ilska har hunnit stiga mig över huvudet också. Med en promenad med johanna hoppas jag på att få ett lite mer glatt humör som går att vistas i närheten av.

Jag känner på mig att helvetes-veckan har knackat på hos oss och den har bara börjat. Något säger mig att något mindre bra kommer att hända inom en snar framtid. Vi ser fram emot helgens bravader istället, helst utan hemskheter. Å andra sidan, vad vorde ett jippo utan tragedi? Älmhult är en sucker för drama.














Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0