I'm a non-believer

Hallå!
Är nu hemma efter väldigt mycket strul med tåget, hur ska jag orka detta?

Fast vi tar dagen från början. Började dagen med 3 timmars matte  med Fredrik. Han verkade vara en ganska bra lärare faktiskt, lite nervös kanske, men som kille blir man kanske det om man ska ha en lektion med 28 tjejer. Haha! Presentationerna kom igen och alla säger alltid samma sak. Vet inte hur många gånger jag har hört alla tjejers intressen, men det kan vara nyttigt att höra. Har iallfall lärt min alla namnen nu, tror jag. Fiiiint!
Lite kafferast satt väldigt fint, 3spänn för en mugg uppiggande kaffe, mums alltså. Sedan fortsatte vi att räkna i böckerna. Det i sig var lite mindre kul måste jag säga. Vår klass har ju iallfall börjat prata med varandra, nu hörs det att vi går frisör. Från början var det nämligen alltid knäpptyst i klassrummet, nu hör man att vi lever iallfalll.

Åt lunch vid kvart över 11, och  efter det hade vi engelska i 3 timmar. Fick våra datorer så den mesta tiden av dem tre timmarna gick åt till att hämta dem och logga in och så vidare. Skönt att ha fått dem nu faktiskt, så slipper jag tjaffsa med syrran och mamma hela tiden. För mamma sitter nämligen vid min dator och kollar på thaifilm, konstant, och syrran använder ju sin bärbara. Nu är det slut på det. Resten av lektionen använde vi till att planera engelskan inför året. Ser fram emot wedding planer.

Tåget hem vill jag inte ens berätta om, men jag gör det ändå. För er som antecknar. Först började det med att vi slutade några minuter tidigare, 5-10 ca. Så vi tänkte att springer vi till stationen hinner vi med 15.13 tåget, och vad vi skyndade oss! När vi kom lite närmare stationen hörde vi ett meddelande från tåget som slutade med "vi beklagar". En liten lätt försening tänkte vi, bra! När vi kom fram till stationen hördes ett nytt meddelande. Klockan 16.00 skulle tåget gå. Då hade vi alltså stressat oss himla mycket i onödan. Inte nog med det, tåget vi åkte med hade sin slutstation i alvesta så där fick vi byta och vänta ett kvart innan nästa tåg rullade mot älmhult. Usch. Jag antar att det bara är till att vänja sig. Detta kommer ju att hända många gånger, lika bra att sluta med frustrationen redan nu. Det funkar inte i längden.

Nu är jag hungrig och bitter och ska göra något att äta! Tjing!
Förresten var de ganska många tjejer i klassen som bloggade, ska nog försöka ta reda på deras adresser och läsa lite :D


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0