Oj! Det blev en, tidsmässigt, längre promenad än väntat. Jag hamnade på andra ställen och pratade med mer folk än jag gjort i hela mitt liv känns det som. Först stötte jag på Elin och vi pratade lite, sedan kom Gabbe och pratandet fortsatte. Någon kvart senare sprang jag ihop med hela älmhults kommuns nittiofyror. Jag skojar inte om att det var hela högen där, samlade på IKEA av alla ställen. Ja, de små rackarna har visst inte bättre för sig. Där stod jag ytterliggare en kvart innan jag kom iväg till nästa stop som var Hannas. Där ropade Puffen på mig, eller ni kanske känner till honom som Claes, och Henke. Pratade en stund där, tills jag nästan blev fly förbannad på en loj gubbe som kallade  Molle katt och blev jätte jobbig. Upprepade saker jag sa och bara pratade som ingenting. Idiot. Mongo. Dum. Knäpp. Störd. Ja, det finns många smeknamn för sådana. När jag blev som mest irriterad vände jag klacken om och fortsatte neråt mot byn igen. Sedan stötte jag på Karl och Rasmus och det blev mycket snack där också. Ja, jag har nog träffat på halva älmhult under dessa en och ½ timmar som jag varit ute. Ändå har jag inte rört mig längre än en sträcka på ca 2km ifrån huset.

Det jag egentligen skulle berätta för er var vår tripp till växjö idag. Allt gick fint på vägen dit, gick in och ut i affärer. Tusen gånger. Evelina shoppade på som aldrig förr, och jag hittade inte någonting. Ett par jeans rikare blev min garderob sedan skulle vi då ta tåget hem när tiden var inne. Kollade på tidtabellerna. Fann inte vårat tåg - letade och letade på tabellen. Tillslut med lite hjälp upptäckte vi att vårt tåg var inställt. No shit tänkte jag och var beredd att ringa hem. Evelina såg sin möjlighet att göra något galet och hoppa på ett tåg som vi inte hade någon aning om vart de skulle ta oss. Jag vägrade och hon släpade. Väl inne på tåget fanns de ingen återvändo och när tåget satte igång att rulla knäppte jag mina händer och bad till Honom. Eller. kanske inte riktigt, men jag ville göra det. Fast när tåget saktade in i Alvesta började det ljusna till för mig igen. Kanske vi skulle komma hem trots allt. Bytte tåg (risky, but nessesary), och tillslut rullade vi in på Älmhults station. We made it. Med lite tur och förnuft.

Sedan ringde hennes pappa, dock med lite mindre tur. Bilen var kras och han hade mycket att stå i. Ackack. Otur otur. Syrran hämtade oss och körde hem dem till sin lya. Sedan var vi alla nöjda och glada, deras bil lär vi inte få se mera av på ett tag. Hoho.

Detta var min dag i stora drag. Inget komplicerat. Bara en annan dag i mitt liv. Imorgon vet jag inte vad som händer. Ryktas om fest i aktivitetshuset, men är faktiskt inte så sugen på det ska jag säga. Kanske kollar man förbi, hälsar lite. Mer än så blir det nog inte. Nu ska jag käka glass och ruttna framför en film eller tvn.  Ha en bra kväll!