"Hahahahahaha! Du ska få se.... Du kommer lägga ner ner på knäna och lippa! Jag lovar dig du komemr be för att ajg ska sluta! Mne tro mig inte dte är upp till dig, men som sakt jag ska göra dte (upp till bevis) Ska allt bevisa vad jag kan! Det är ju bra du inte kännr mig mer... är inte den du tror jag e .... Hahah snamare nu krimenell, och ja folk har respekt för mig.. Det borde du med ha.. men dte lär du nog få när jag träffa dig nästa gång ;)"

Borde jag känna mig hotat? Nä, tvärt om. Jag skrattar mest åt det. Och stavningsfelen gör det inte lättare att hålla sig för skratt. Alla tusen utropstecken och frågetecken också. Lite snitsigt att skriva lilla gumman också. Ja, herregud. Jag kanske borde bli lite rädd nu. Lite konstigt att du har flyttat och bytt skola för att du inte vågar visa dig på vår skola för hur alla kollade på dig. Du vågade inte gå till skolan i över ett år, och ärligt talat, jag tycker inte ett skit synd om dig. Det är faktiskt bara skrattretande. Tror inte det är någon som egentligen tycker synd om dig, de flesta tycker nog bara att det är jävligt skönt. Jag vill nog ha en liten omgång av dig, det skulle nog vara roligt att vara med om. Once in a lifetime grej, så kom du bara.

Där har du hela texten, oredigerad och originalt Johanna!
puuuusss!