never really said too much, afraid it wouldn't be enough.

Jag tror världen har något emot mig. I allafall igår kväll, det var inte min kväll helt enkelt.
Fast det började ganska fint med att Johanna kom hit, vi pratade lite och sedan började vi fixa oss. Efter ett par timmar var vi färdiga för att gå, runt halv 9 tiden ungefär. Dock tror jag inte att vi kom iväg förrän runt 9. Mellan den tiden hann min cider gå sönder i väskan, och läckte ur på allt jag hade i väskan, min kamera med andra ord. Den fick sig en rejäl tvätt där iallfall, och nu, nu mina vänner, blir det nog inte fler bilder på ett tag. Sad, very sad face, men man kan inte alltid ha de bra. När vi sedan skulle gå ut, så smiter även Molle ut genom dörren och jag sprang runt som ett fån för att försöka få in honom. Vanligtvis brukar de alltid gå som en dans att få in honom, men jag tror det hade slagit slint i hans huvud igår. För han var helt galen, ja, det kan ju Johanna intyga. Jisses!
När vi väl anlände undrade vi vart folket egentligen höll till. De var som förra gången, bara killar. Men OJ vad trevligt det var. Var hemma vid halv 3 och då blev  det bums i säng! Sov till 8, sov till 11 och sov till 12. Då jag faktiskt orkade dra mig ur sängen. Så nu sitter jag här och ska väl hitta något att äta till frukost.

och som ni kanske förstår så blir det inte några bilder från festen. Får väl se om jag hittar någon annans blider att sno som jag kan visa upp :)

tjao!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0