my tears are gone forever

Det är väl ingen som har missat att det är våffeldagen idag? Jag höll nästan på att glömma. Men våfflorna i skolan påminde mig om det, vi brukar vanligtvis inte så sådana smaskigheter såvida det inte är en speciell dag. Vad som gjorde mig lite besviken var att vi inte fick några kanelbullar på kanelbullsdagen. Vår skola hänger inte riktigt med i svängarna, vi fick inte heller några semlor på fettisdagen. Besvikelse. Vad klagar jag över egentligen? Vi fick ju våfflor!

Snart har jag även lyckats övertala Simon Peltola att skaffa sig en fräsig blogg. Så jag hoppas han ger med sig, så att det kommer många bra, kloka och visa ord från hans front. Som många kan ta del av. Bäst att leva sig upp till mina förväntningar Mr P. Don't let me down.

Nå, vad ska jag pressa in för intressant nu då.
Nä, nu har jag tänkt tillräckligt länge, inte dyker de upp något nytt för det. Imorgon är det torsdag. På lördag åker pappa till tysklad för övrigt, jag får hoppas han har något smarrigt med sig hem tillbaka till mig. Alla tummarna ska knytas, tro mig!


a little bit of this, a little bit of that.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0