hallå hallå kompisar! :D
hehe

Det blev minsann en toppen dag, precis vad jag hade förväntat mig. De kan inte mer än gå bra med dessa tjejer. Hålligång hela dagen. Framme i växjö tjugo i elva ungefär. Gick sakta igenom de flesta affärerna vi kände behov av att gå igenom, jag själv försökte att inte gräva ner mig för långt bland kläderna, det skulle bara sluta illa. Så jag mest fönstershoppade inne i affären, se men inte röra. Gick alldeles utmärkt. Lunch på pastabaren, första gången för min del. Jag må säga att curryn inte var riktigt vad jag förväntade mig, men de sögs ner i magen ändå. Fortsatte vår vandring genom affärerna, inhandlade de som skulle inhandlar, vilket innebar ingenting för min del. Amanda och Julia handlade på och fick bära kassar hela vägen hem till Julia. Då var jag glad att jag enbart hade min lilla väska att asa runt på. Minst sagt.

Hemma hos Julia blev de färgning, mycket god fika och lite bekymmer. ack ack. Jag och Amanda kom iallafall överens om att vi är pretty much the same när de gäller facebook, inte okej alltså. Det är dock så de ligger till, ni förstår säkert ingenting, men de är inte meningen heller. Mysterium. Jag tror vi fick ut lite av alla känslor som fanns, good! De pratades på och vi hade de väldigt trevligt med kaffe och glass. Runt sju tiden bestämde jag mig för att bege mig hemåt, en lång promenad framför mig. En galen promenad. De hände lite allt möjligt skulle jag väl kunna påstå. Först och främst utmanade jag ödet genom att gå igenom hela industriområdet helt ensam i mörkret, något jag i vanliga fall aldrig skulle få för mig och vid detta laget var jag väldigt nära på att knacka på i ett hus och fråga om toalett. Fast det gjorde jag självklart inte. Stötte på ett rådjur två gånger som gav mig en mördande blick som talade om för mig att hålla mig undan, jag ville mest lägga mig ner på marken och låta honom äta upp mig. Jag fortsatte med raska steg med when it was good i öronen. Happy in the pouring rain skulle man väl kunna säga att jag var, bortsett från rådjuret. Som om det inte vore nog villade jag dessutom bort mig vid brandstationen. Någon skruv lös i hjärnan antar jag, för jag gick helt fel väg och hamnade långt bort. Vet inte riktigt var egentligen, men hittade hem iallafall. Stötte på Peltola och Per, blev en liten runda med dem också, inte helt fel. Kände mig trygg med dem. Kanske inte.

Nej, nu spårar det ur lite här.. Inte okej. Så nu ska jag sätta mig ner och äta något, försöka lugna mina nerver en aning. Lite one tree hill brukar lyckas ganska bra med att göra det. Hej svejs i lingonskogen!
Bra dag!