I admit. Jag saknar dig och allt som hör till. Allt det roliga vi faktiskt gjorde tillsammans. Ibland hatar jag mig själv för det här, för att jag aldrig kan ta några bra beslut. Jag har bara mig själv att skylla. Nu är det förbi och kommer aldrig mer tillbaka. Försöker mest att se framåt, men det har aldrig riktigt fungerat så. För jag kollar hela tiden bakåt, saknar, tänker och ger upp. Då kommer vi till det tillfället, där man måste våga släppa taget. Det har aldrig varit min starka sida och kommer aldrig att bli. Jag vet hur ont det kan göra och hur ont det faktiskt gör.

Genom att släppa taget kommer man att glömma, men att glömma är som att det aldrig excisterat. Det gjorde det, en gång i tiden fanns det ett vi, det fanns någon som man vände sig till i tuffa tider. Vart har de tagit vägen?

people that are ment to be togehter,
always finds their way in the end.
Klok person som kom på det där. One tree hill citat. De är alltid kloka, och många gånger kan jag relatera till personerna och till dess händelser. Jag vet inte varför jag plågar mig själv med att tänka på det, men de kommer som det kommer. Inget man kan styra över. Det önskar jag att jag kunde, det vore enklare så. Simplare.

När jag kollar på gamla bilder ser jag det jag inte kunde se då. Du var det jag ville ha, den jag tyckte mest om och framför allt den som alltid fanns där. Här avrundar jag med ännu ett citat från one tree hill och en låt som spelas alldeles för mycket just nu, för nu blir det bara jobbigt att läsa, och ointressant för dem som inte bryr sig.

"At this moment there are 6470818671 people in the world, some are running scared, some are coming home, some tell lies to make it through the day, others are just not facing the truth, some are evil men at war with good, and some are good struggling with evil, six's billion people in the world, six billion souls, and sometimes, all you need is one."

i do miss you sometimes.