Jag sitter nu och svarar på en drös frågor som tillhör apu:n. Det är mindre kul ska jag säga er och ni som inte har gjort det har inget att se fram emot. Jag har krängt en halv hawaii-pizza tillsammans med martina, känner lite dåligt samvete över det. Mamma kom hem med choklad också, jävligt dumt och onödigt. Caught by the storm så plockade jag på mig några bitar och försvann. Ångrade det också sedan.

Jag har tänkt på det, om ca 2½ månad är första året på John Bauer avklarat. Helt sick. Kan inte riktigt fatta det själv faktiskt, det känns så långt borta. Men gud vad galet mycket vi har varit med om på bara några månader. Och hur man har förändrats som person. Jag har aldrig varit dem som riktigt kunnat släppa lös hela mig och bara vara. Det kan jag inte riktigt ännu till 100, men såhär?! Vi dansar som idioter på fester, vi kan göra oväntade saker som jag aldrig annars hade gjort, vi kan bara sitta och prata i timmar (typ) och vi gör våra tågresor till små utflykter. Varje dag har alltid något nytt att bjuda på. Inte en enda dag har gått och jag på kvällen har känt "vilken värdelös dag". Så kunde jag känna förut. Nu är det annorlunda och jag ångrar inte en sekund av mitt val. Jag ser fram emot vad resterande två år har att erbjuda, så mycket skratt, lycka.