Fy vilken konstig flum-dag det har varit idag. Det har inte varit den där galna humorn, utan den där lite mer tysta men jävligt onormala-flumheten. Vi har inte riktigt gapskrattat, utan mer grötskrattat. Lite danskt sådär, håller inne det lite i munnen. Som danskar, hehe.

På engelskan hade jag virrat bort mig lite som trodde vi skulle ha nationella, visade sig vara nästa vecka. Så istället fick vi lite uppgifter att göra som tillhörde det, typ. Åt feta frukosten, så vi skippade lunchen och kollade one tree hill. Fina one tree hill moments väcktes till liv igen och jag är nog fast igen. På matten skrev vi en låt till amanda, här kan ni sjunga med om ni vill. Melodin kommer i från kinamockaskogen-låten.

amanda gick på taket amanda ramla ner
amanda födde ungar med röven upp och ner,
den första kunde springa den andra kunde gå
den tredje satt i hålet och den fjärde putta på.

Vi är nöjda och glada och vi hoppas dessutom hon blev frisk på det. Att hon kan leva på de ett tag framöver. Det är inte varje dag någon sjunger en så fin låt om en. Lite godis fick följa med oss till klassrummet när rasten var på ingång. Man behöver det en dag som denna, de gjorde vi alla. På tåget återkom vår utomordentliga humor och jag trodde vi pratade storlek när de pratade lårhår. Sedan spann vi vidare på samtalet och hamnade på helt andra villospår. Som att vi spetsad av en pir på personliga kroppsdelar. You know what I mean. Som ni hör, det var inte det enda konstiga för dagen. Jag fick dessutom bajs skrivet och ritat (i detalj!!) i min mattebok. Ska nog visa Mari vilka fantastiska konstnärer julia och lisa är. Otroligt! bajsbajsbajs.

Nu sitter jag bänkat i mammas rum, har möblerat om lite så att soffan står framför datorn. Jag har lagt mig horisonellt, godispåsen vid sidan av mig och one tree hill på högspänn. Säsong 1. ÅH vad jag lever ett bra liv.