Känns rätt bra att jag tog tummen ur röven och klev upp klockan åtta, trots ännu en för jävlig natt. Jag har hostat fram en grym träningsvärk i magen. Det var iallafall en fin morgon med solsken. Long time no see typ. Fast den tycks ha försvunnit igen bakom molnen. Det gör inget dock, nu vet vi att den fortfarande exciterar. Jag har kommit en bra bit på engelskan, har fortfarande lite way to go. Först ska jag bara hjälpa papi att olja våra yttermöbler och sedan återgå till mitt hårda pluggande.

Tack för lite varme och adjö för mig