Jag oroar mig alldeles för mycket. Oroar mig för mycket över hur jag ska klara mig på siesta, i ett tält, i tre nätter! Vet inte vad jag kommer att ge mig in på. Helt sjukt att det är på onsdag vi åker dit för att markera vårt revir och slå upp vårt tält. Onsdag!! Fattar ni hur fort tiden har gått sedan vi bara ens pratade om att åka dit. På den tiden då vi bara pratade om saker men aldrig kom till skott. Eller kunde förmå oss själva att ta tag i det. Det var för flera månader sedan. Nu har flera månader gått och jag skulle tro att de flesta av oss känner en viss panik inombords. I know I do.

Jag blir inte mycket klokare på att skriva det här. Väskan packar inte sig själv och min hjärna reder definitivt inte ut det på egen hand. Istället får jag väl gå och packa min idrottsväska. Sen ska jag äta persika och grädde i en skål.