Jag hade kunnat säga att jag hatar att inte veta vart folk står någonstans, men hatar är ett ord som används för flitigt vid fel tillfällen. Ogillar. Ja, jag ogillar att inte veta vart folk står. Om de bara hade kunnat ha sina två fötter och tio (förhoppningsvis) tår på jorden så hade det varit lättare. Fast vad hade jag räknat med? Alltid finns de sådana personer som inte ens har varit på jorden, såna som bara flyter runt i luften och inte har någon som helst aning om vad som är upp och ner. Sanningen hör inte till deras vardag, utan konstast är det lögner på lögner. Jag lägger av, ger upp. Finito, hejdå.

Av en helt annan anledning så behövde jag ikväll fälla några tårar. Vet inte varför men det var skönt. Dagen har varit tråkig och inte särskilt nödvändig. Matteprovet var bajs och filmen sög, helt enkelt. Gick en runda med johanna, blev på bra humör och åkte till bråthult för att tänja på mitt tålamod. Ville ha ihjäl jycken men hejdade mig. Skulle åkt till lisa nu, men naturligtvis ska min mamma leka mamma idag. Så nu är mitt humör långt nere.

Därför tänker jag inte ge detta inlägget en endaste smilis.
Möjligtvis denna (^^^)  för det är en haj i facebookchatten.
Känner mig lite som en haj idag, med ilande tänder. Så jag måste förövrigt gå till tandläkaren och slipa gaddarna lite. Bra notis till mig själv. Tror jag borde sova, drömma om en enhörning och bli på bra humör igen.