<3

Jag var hos dig idag. Jag vågade mig dit för första gången sedan begravningen, jag och evelina. Vi satte oss ner hos dig och allt var bara så konstigt. Vi pratade till dig och inte med dig. Jag har fortfarande inte riktigt kunnat inse att du inte kommer tillbaka till oss. Du har bytt planhalva och vi är kvar på den andra halvan. Den utan dig. Det kommer så många kvällar jag inte kan sova för att jag tänker på dig, döden och var vi hamnar när vi är klara på jorden. Jag vill så gärna tro att det finns något efter döden, jag vill att du ska ha det bra. Var du än är.

Men jag bär med mig alla roliga minnen jag har fått. Den glada och spralliga versionen av dig. Den enda versionen jag kände till. Som räckte och blev över för att kunna göra hela min dag. Jag saknar dig.

Det var en fin kväll vid sjön. Solnedgång och mygg, en såndär vanlig sommarkväll. Från och med nu ska jag komma till dig oftare, hur jobbigt det än är. För, jag vet att du ser oss. <3


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0